Om beaktande av perioder för vård av barn som har fullgjorts i en annan medlemsstat enligt Europeiska unionens domstols dom i målet Reichel-Albert 

Framställaren tar upp frågan om att beakta perioder för vård av barn som har fullgjorts i andra medlemsstater. Enligt artikel 44.2 och 44.3 i förordning (EG) nr 987/2009, åligger beaktandet av perioden för vård av barn den medlemsstat där den berörda personen tidigare utövade förvärvsverksamhet. I punkt 32 i sin dom i målet Reichel-Albert (C-522/10) ansåg Europeiska unionens domstol att lagen i den medlemsstat som den berörda personen omfattades av vid barnets födelse förblev tillämplig. I detta fall var det inte den medlemsstat där Reichel-Albert var bosatt. Följaktligen var bestämmelserna i avdelning II i förordning (EG) nr 883/2004 om icke-förvärvsarbetande personer också uttryckligen tillämpliga. Framställaren hävdar att Europeiska unionens domstol i punkt 73 i sin dom i mål C-388/09 upprepade principen om rätten att erhålla förmåner för erlagda avgifter. Detta bör därför utvidgas till att omfatta vård av barn och övriga avgifter i allmänhet. Den medlemsstat som i princip gynnas av vården av barnet bör därför ta på sig ansvaret. Särskilda bestämmelser bör också tillämpas om ingen medlemsstat är behörig vid tidpunkten för förlossningen (eller vid adoption).