Petition richtet sich an: Petitionsausschuss des Europäischen Parlaments

Framställaren klagar över att den sicilianska lagstiftaren i praktiken inte tillämpar den nationella lagstiftningen (lagstiftningsdekret nr 368 av den 6 september 2001) för att införliva direktiv 1999/70/EG om visstidsarbete i hela EU, vilken motverkas av regional lagstiftning som är oförenlig med gemenskapslagstiftningen om visstidsarbete. De arbetstagare (över 5 000) som framställaren hänvisar till är offentliganställda vid kommuner, hälsomyndigheter, sjukhus på olika nivåer och andra offentliga administrativa organ, främst i regionen Sicilien. De har inledningsvis tilldelats samhällsnyttigt arbete (LSU/ASU) eller allmännyttigt arbete (PUC). Därefter klassificerades de som förmånstagare och tilldelades anställningsavtal för visstidsarbete genom en mängd lagar från 1990-talet fram till i dag. Enligt denna regionala lagstiftning medgavs en förnyelse inom en period på ungefär 28 år efter 1990 av visstidsanställningar, i strid med klausul 5 i direktiv 1999/70/EG (avsaknad av åtgärder för att ålägga böter vid missbruk av visstidsanställningar efter 36 månader). I synnerhet fokuserar framställaren sin kritik på den regionala lagen nr 17 av den 28 december 2004, som de sicilianska domstolarna använder som en anledning att underlåta att tillämpa den nationella lagstiftningen för att införliva gemenskapsdirektivet. I artikel 77.2 i den regionala lagen nr 17 av den 28 december 2004 anges att de statliga bestämmelserna om tillsvidareanställning inte ska vara tillämpliga på arbetstagare som inte längre omfattas av LSU/ASU-kategorin. Som bevis på den felaktiga tolkningen i siciliansk rättspraxis hänvisar framställaren till kassationsdomstolens dom nr 25672 av den 27 oktober 2013, som biföll överklagandet från en tillfälligt anställd siciliansk arbetstagare som, efter att ha utfört reguljärt arbete för en lokal myndighet i många år, krävde ett erkännande om att det var fråga om en tillsvidareanställning, och som en följd skadestånd enligt nationell lagstiftning (anställning i offentlig sektor). Högsta domstolen ändrade således domen från appellationsdomstolen i Palermo, som genom en felaktig tolkning av det berörda avtalet ”inte hänvisade till tillfälliga organisatoriska krav eller produktionskrav från den lokala myndigheten, utan till de politiska och sociala krav som har i syfte att övervinna bidragsberoende, vilket är typiskt för samhällsnyttigt arbete, för att göra det möjligt för personalen i fråga att förvärva yrkeserfarenhet och kvalifikationer” åberopade klausul 2 B i det ramavtal som är bifogat som bilaga till direktiv 1999/70/EG för att motivera en underlåtenhet att tillämpa det.