Och undertecknad av ytterligare tre personer, om kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning med avseende på medlemsstaternas tillämpning av EU-lagstiftning (artiklarna 17 och 258 i EUF-fördraget) 

Petition addressed to: Petitionsausschuss des Europäischen Parlaments

Framställaren hänvisar till de befogenheter som kommissionen tilldelats genom EU-fördraget (artikel 17.1), att ”övervaka tillämpningen av unionsrätten under kontroll av Europeiska unionens domstol” och dess roll som ”fördragens väktare”. Framställaren klagar över att denna bestämmelse ger kommissionen stort bedömningsutrymme när det gäller huruvida och när ett överträdelseförfarande ska inledas mot medlemsstater som underlåter att fullgöra sina skyldigheter (artiklarna 258 och 260 i EUF-fördraget). Som bevis på detta citerar han utdrag från kommissionens meddelande av den 19 januari 2017, EU-rätten: Bättre resultat genom bättre tillämpning (2017/C 18/02). Kommissionen fastställer i punkt 3 att utövandet av den skönsmässiga bedömningen sker med hänsyn till strategiska prioriteringar (genom att citera domstolens domar, bl.a. domen av den 14 september 1998 i mål T-571/93, som understryker det faktum att medborgare inte kan väcka talan mot kommissionen om den avstår från ett inleda ett överträdelseförfarande). I punkt 8 i bilagan till meddelandet nämner kommissionen en tidsfrist på ett år för att handlägga medborgares klagomål, men betonar att denna tidsfrist inte är absolut. Framställaren hänvisar också till slutsatserna (beslut av den 14 september 2017) från europeiska ombudsmannens strategiska undersökning om överträdelseförfarandens punktlighet och öppenhet, vilka, medan de tillstår att ovan nämnda meddelande är ett positivt tecken på att kommissionen är väl medveten om problemet och har för avsikt att åtgärda det, lägger fram åtta rekommendationer i syfte att uppnå mer betydande framsteg inom området. Avslutningsvis uppmanar framställaren Europaparlamentet att ingripa genom lämpliga lagstiftningsakter, för att minska kommissionens bedömningsutrymme i dess utövande av sina befogenheter att kontrollera medlemsstaterna, i vilket dess institutionella roll som fördragens väktare ges uttryck.